fredag, november 16, 2007

Var rädd om dom små

Det är morgon och dottern har kommit iväg till skolan. Min mage har bråkat med mej i stort sett hela natten. Jag tillhör dom människorna som älskar att vara vaken länge men igår så mådde jag lite halvrisigt och kröp ner i sängen redan vid tio tiden. Men tankarna malde och jag hade svårt att komma till ro. Till slut så somnade jag (säkert efter tvång) för att vakna en timme senare, väldigt varm (inte febrig) och vimmelkantig. Kände mej hungrig och gick upp för att äta en banan och dricka lite vatten. Sen satte magen igång igen och jag satte mej lite vid datorn medan sambon gick och la sej. Gick slutligen och la mej jag också men jag vände och vred mej och sista gången jag tittade på klockan var hon halv fem. Det är något irriterande att bara ligga där utan att kunna sova, jag kände inte heller för att gå upp och bli ännu piggare. Jag lekte med tanken att gå upp och bädda ner mej i soffan framför tvn men då finns risken att jag hade fastnat framför Nattliv eller nåt annat ordprogram. Jag är föga intresserad av såna program, det som fascinerar mej är nog hur man kan välja att stå där och gapa i rutan dag ut och dag in och basunera ut ett telefon nummer och en fast summa pengar. Det är liksom rundgång på orden. Ändå tycks program ledarna alltid ha något att säga, det hålls låda för jämnan.

Jag kan inte sluta tänka på en liten pojke som vi känner, han är snart fyllda 2 år och världens sötaste lilla charmtroll. Ett busigt sådant. Många gånger går det över styr. För några veckor sen spräckte han näsan (jag kommer inte riktigt ihåg händelse förloppet). I fredags var han hemma med mamma och storasyster och mamma höll på att laga middag åt honom. Pappa var på systemet för att handla lite vin och skulle senare ut på herrmiddag. Kokt korv och pasta skulle han få äta och medans mamma lagar maten så är han i stort sett överallt. Halv vägs in i ugnen (nej, den var inte varm), i alla lådor osv. Mamma talar hela tiden om för honom hur farligt det är att leka vid spisen. Men orden passerar förbi. Korven och pastan blir färdig och hon har lagt upp maten. Då hörs en duns i annan del av köket. Pojken har tagit sej förbi skydd (till spisen) och all säkerhet som finns kring en spis, jag minns inte riktigt men jag tror att han på nåt sätt klamrar sej fast så att han får tag i en kastrull som står bakom skyddet. Det är den kastrullen som korven har kokats i. Han får med sej hela kastrullen och allt varmt vatten väller ner över hans lilla kropp. Mamman handlar blixtsnabbt, får av honom kläderna. Tvättar honom med kallt vatten en stund. Försöker ringa pappa som av en händelse har glömt mobilen hemma. Ringer farmor som kommer på studs för att ta hand om storasyster (som vid detta laget är tämligen uppriven, av naturliga skäl så finns det ingen tid att trösta henne, nu måste man rädda det som räddas kan först). Mamman lindar in pojken i ett lakan och en fleece filt utanpå, dom åker upp till sjukhuset och sköterskan kommer springandes och läkaren är där direkt ochså. Dom blir ombedda att åka direkt till Universitetssjukhuset i Lund. Väl framme får dom komma till direkt och lille pojken blir behandlad med ett medel som både kyler och bedövar, naturligtvis så svider det rejält. Vid det här laget har skinnet vid ena örat spruckit och man konstaterar att huden runt ena ögat, kinden och örat är det som drabbats värst. Ryggen är inte lika illa eftersom han hade en tjock tröja på sej. Han klarade sej under omständigheterna bra, ryggen har läkt fint och kinden har börjat flagna. Huden vid örat är värst, det är bara att hoppas och be att även det läker lika fint. Infektionsrisken är enormt stor så minsta blåsa som uppstår måste hållas hel. Visste du att om du bränner dej så kan det ta upp till 72 timmar innan brännmärkena kan uppstå ? Jag vill inte på något sätt klandra dom här föräldrarna med det jag delar med mej till er. Dom mår tillräckligt dåligt ändå. Det här kan hända den bäste. Jag tycker otroligt mycket om den här familjen och jag hoppas verkligen att allting kommer gå bra med läknings processen.

1 kommentar:

annamaria sa...

Jag lider verkligen med föräldrarna. Jag har själv suttit där med dåligt samvete när sonen sprang mot bordet och välte tekoppen över hand och arm med sjukhusvistelse och operation som följd. Man mår sååå dåligt. Då är det skönt att veta att det kommer in flera barn varje dag till sjukhuset med brännskada.